Vill inte erkänna det men ibland känner jag mig otillräcklig som Mamma.!
Mina barn kommer aldrig få vakna upp bredvid sin mamma och Pappa, aldrig uppleva en semester tillsammans som `kärnfamilj` och dom kommer alltid behöva tvingas fara fram och tillbaka mellan två olika hem!
Det gör ont i mitt hjärta och jag kan vissa kvällar när jag känner mig svag börja gråta och undra hur dom kommer tycka, tänka och känna om allt detta när dom växer upp!
Jag vet att jag ger mina barn så otroligt mycket tid och kärlek, säkert betydligt mer än vissa gifta föräldrar ger!
Men att kunna ge dom det där lilla extra, den stabila grunden och tryggheten i att bara ha ett hem, en familj den kommer dom aldrig få!
Ibland straffar jag mig själv, trots att jag inte kunde göra något åt själva situationen i sig. Det var inte hållbart att leva ihop med barnens pappa och i slutändan kände vi nog det båda två!
Kanske var det så att jag kände det redan innan vi skaffade barn? Att innerst inne visste jag att det aldrig skulle hålla mellan oss? Vi var alldeles för olika och såg livet från helt olika synvinklar. Men är man kär så tror man och hoppas att allt blir bra och det där lyckliga familjelivet kommer även än själv få! Tiden gick och det blev inte bättre, snarare tvärtom!
Ibland funderar och undrar jag på om det var rätt av mig att vara så förbaskat förälskad och blåögd att välja att behålla barnen trots att jag inners inne om jag erkänner att jag visste att det inte skulle hålla!
Men jag kan inte ångra det, för då ångrar jag det två bästa sakerna som har hänt i mitt 28 åriga liv!!!
Ellah och Kidh, min kärlek till er är obeskrivlig. Jag skulle göra allt och lite till för er <3
Jag vet att många barn nu för tiden växer upp i två olika hem. Det har säkert blivit vanligare än att ha ett hem? Men det är ingen tröst! För rädslan att dom ska känna den där otryggheten aldrig känna sig riktigt hemma någonstans gör ont i mig!
Att behöva vara utan sina barn för att man inte fungerade ihop med barnens pappa är en ren tortyr. Vissa påstår att man njuter av den så kallade egen tiden. Då får dom gärna lära mig hur jag lär mig njuta av att behöva vara utan mina barn!!!!
Jag skaffade barn för att jag ville ha barn, inte för att leva utan dom flera dagar i månaden!
Sen kan jag också såklart njuta av `egen tid` men för mig handlar det mer om att kunna storhandla ifred, få en sovmorgon, ta ett glas vin med en väninna en kväll eller liknande, men att njuta av barnens frånvaro i nästan 10-12 dagar i månaden finns inte! Jag försöker, men det går inte!
(Jag och barnens Pappa kommer bra överens idag och det är absolut inget fel på honom som person, vi är bara väldigt olika)
Tack för att du lyssnade på mina kvällstankar och känslor som blommade upp efter att ha sett en sorglig film!
Tack älskade du <3
Hej Therese.
Första gången jag kommenterar här och följt din blogg lite sporadiskt under senaste året.
Jag är snart 20 år och mina föräldrar har varit skiljda sen jag var 4 år. Det var kaos, absolut. Men det har också gjort mig stark som människa. Jag vet hur det är att gå igenom tuffa grejer i livet och haf har blivit en otroligt stark person som går min egen väg, inte lyssnar på vad alla andra tycker och kar ”skinn” på näsan.
Min mamma träffade sin nya framtida make när vi var 6 och min Pappa något år senare och nu har jag nya syskon på båda sidorna. Har hela mitt liv ”levt” hos min mamma men träffat Pappa kontinuerligt.
Deras skiljsmässa var det bästa som någonsin kunde hända mig. Har fått en till pappa som stöttar & älskar mig i allt jag gör. nya fantastiska syskon som ja älskar att se utvecklas. Man får olika ”doser” av olika saker av de olika familjerna. Jag kommer alltid stå mitt i mellan men det har gjort mig till den person jag är i dag, en driftig person, ganska fördomslös och stark. som vet att ”livet inte är en dans på rosor” det är viktigt och man lär sig hantera det.
Min mamma är den starkaste personen i mitt liv. Hon har gått igenom så mycket och uppfostrat mig och min tvillingsyster i stort sett på egen hand. (& valde med omsorg en till pappa till oss) Hon är en sån förebild för mig och jag ser upp till henne för allt hon tagit sig igenom och hur stark och ”duktig” hon varit inför oss, alltid tänkt på oss före henne själv, alltid stöttas oss när hon själv haft det svårt och alltid ställt fram mat på bordet, fika, utflykter, vi fick utöva alla våra intressen (ridning, fotboll, simning mm) och hon gjorde allt för oss.
PRECIS som du gör för dina barn. Jag kommer aldrig kunna ge tillbaka allt min mamma gett mig och min syster men jag är henne evigt tacksam. Jag är SÄKER på att dina barn, Ellah och Kihd kommer känna precis likadant för dig när de blir äldre. se upp till dig, ha dig som förebild, vara dig tacksam.
Du ska veta att du är Bra. Och gör det bästa för er tre.
Många varma kramar! /amanda
Hej! Jag vill säga vad jag tycker om att ha skilda föräldrar. Jag var 6 år när mina föräldrar skildes. Jag är 13 år nu. Ibland är det jobbigt att fara fram och tillbakas. Men jag vet att mina föräldrarna tycker om mig och säger det ofta. Men min mamma och pappa är också bra kompisar. Visst grälar dom ibland. Men så är det väl jämt. Jag tror dina barn kommer få en jättebra uppväxt. Du är en sån glad och sprallig mamma och man ser att du älskar dina barn. Kram Wilma
Oj!
Detta inlägg var som skriven som mitt liv.. Mitt i prick, från början tillslut! 🙁
Även jag blev gravid med en kille som jag visste att förhållandet inte skulle funka. (blev gravid efter vi hade gjort slut). Och jag valde oxå att behålla barnet utan någon som helst vetskap om framtiden.
Jag ångrar inte heller detta, vi har nu två fina barn.. Men som jag träffar 50% av deras liv! Mitt hjärta krossas varannan fredag då dom åker till pappan… Kommer aldrig i hela mitt liv att vänja mig med detta. Det blir bara jobbigare å jobbigare med tiden..:-(
Och egentid? Jag avskyr det ordet, ville jag ha egentid hade jag aldrig skaffat barn!
All styrka till dig!
Kram/singelmorsan
Jag vet bara när man har barnvakt, hur tyst o jobbigt det är. Så fort man sagt hej då till dom så vill man ha dom
Hos sig igen.
Som du säger handla själv, en sovmorgon ibland men flera dagar de förstår jag känns jobbigt.
Önskar jag hade några bra råd o ge men jag tror iaf inte att dina barn lider av det här! Ni har nog löst det där kanon för dom, det är nog bara ditt mammahjärta som tar mest illa vid. Stor kram till dig therese! Önskar fler barn där ute kunde få ha en sån kärleksfull o engagerad mamma! Kram!!
Klokt skrivet!
Hej Therese har bara för några dagar sedan börjat följa din blogg;) ser framemot att följa dig. Känner så med dig när du skriver om att vara utan barnen!! Två av mina tre barn är hos sin pappa varannan helg och det är jättejobbigt. Man vänjer sig aldrig, har haft det så i 11 år:(. Man får verkligen njuta av den tiden man har och göra det nästa av det. Vet ju inte hur nära du och ditt ex bor varandra men ju äldre dom blir ju mer kan man låta varannan veckas perioden bli lite rörligare. Man kan”låna” barnen en dag/natt eller bara fika ihop efter skolan. Känner med dig kram jenny
Jag har mina barn varannan vecka och jag HATAR det! Kommer aldrig vänja mig men får allt acceptera det… De har bott så här 5 år nu, jisses vad tiden går… Men jag saknar ihjäl mig efter dom redan dag 2 utan dom♥♥♥
Kram
Jag har växt upp med skilda föräldrar sen jag va 5 år o de är absolut inget jag mådde dåligt av då o inte idag heller. Tror att folk ser de som ett misslyckande o de blir synd om barnen men tro mig det hade varit väldigt synd om mig om mina föräldrar hade forsatt vara tillsammans. Skrik bråk dålig stämning o.s.v. Alldeles för många går skilda vägar för sent enligt mitt tycke. Många väljer o gå bitter för barnens skull??? Hur kan de vara de? bittra föräldrar är de värsta som finns 😉
Men du är så himla bäst, du skriver så kloka ord! Att njuta av ”egentiden” är lika svårt varje gång, jag längtar ihjäl mig från sekunden jag lämnar.. Tror aldrig det går ”över” det når nog bara olika stadier❤️ Men en MAMMA och en BRA sådan, det ÄR du.❤️