Jag behöver hjälp och råd!
Kan man någonsin komma över ett stort svek? Ett svek som fått ens känslor att svaja totalt. Som fått dig att tro att du inte är tillräcklig?
Jag vill, jag vill så gärna komma över det. Men går det? Vad krävs av mig? av oss? för att kunna fortsätta. Vi älskar varandra, utan tvekan. Han visar, han försöker, men jag blir inte nöjd. Jag behöver och vill ha mer..! Blir arg på mig själv. Blir arg att jag inte kan komma över sveket och känslorna jag känner/kände. Blir arg att inget han gör tycks duga! Blir arg på honom för hur han fått mig att må. Blir arg att känslorna tycks följa med mig och förstöra varenda dag.
Tanken var att det skulle vara lätt att glömma och fortsätta. Men jag är alldeles för rädd för att känna lycka och tro på detta. Tänk, tänk om han lämnar mig igen?
Om det någonsin ska funka så behöver jag kunna släppa på den rädslan. Men hur gör jag det? Jag behöver hans enorma kärlek, ord och handlingar varje dag för att våga släppa på det. Men förstår han verkligen hur mycket jag behöver just nu? Behöver jag mer än vad han kan ge? Kräver mina känslor för mycket? Och vad är egentligen tillräckligt, Kan det någonsin vara tillräckligt? Kan jag någonsin finna ro i att det är vi mot världen igen???
Jag älskar och vill att det ska vara vi, det vill jag verkligen!
Antar att vi inte är dom enda som stöter på ett litet hinder i förhållandet ibland?. Vi är många som gör det, men dom flesta skäms över att prata om det! Jag skäms inte över att be om tips och råd, jag behöver dom ju 🙂 Jag behöver dom för att kunna gå vidare till nästa nivå i förhållandet <3
Vill klargöra att detta inte handlar om otrohet, utan om att bli lämnad när man minst anar det!
Jag tycker du ska läsa boken hemligheten. Det är en bok om relationer och dess olika stadier. Hur man kan ta sig vidare i den och lita på sin partner och sig själv.
Vet inte om jag förstår din unika situation. Men ibland när man läser texter så känner man igen sig så väl. Min pojkvän o jag har haft motgångar, inte otrohet o så men många stunder av missförstånd, tvivel o olikheter. Under alla dessa tvivel etc så hade vi nog inte varit ett par idag om de inte varit för att jag har kämpat för oss. Så som i det fall har min kille ändå kommit tillbaka, men de e jag som har fått dra det tunga lasset. Det finns i mig en liten gnagande känsla hela tiden att de kan hända något igen och det finns i mig att om det kommer vara något så kommer jag få kämpa o det gör mig lite besviken. Vill ha en karl som kämpar i alla lägen för mig, men nu har jag inte det. Dock har de blivit bättre med tiden o dagarna man tänker på det är mindre. Men kärleken är stark oavsett och detr vad som håller oss flytande. All lycka till dig!
Hejsan!
Följde din resa som ensam mamma på tv och hittade nyligen på din blogg. Blev glatt överraskad då jag förstod att du fortfarande träffar Totte, då jag tyckte ni var så fina ihop. Ett svek, att bli lämnad är alltid jobbigt. Vet inte riktigt vad Tottes tidigare erfarenheter är, men det kan ju inte ha varit så lätt för honom att gå från anonym till halvkändis, mediaförföljelse mm. Han kanske behövde tid för sig själv för att känna efter vad som är rätt för honom. Du vet, som man brukar säga…det är svårt att leva tillsammans men jag kan inte leva utan dig. Om det inte rör sig om ett brott, otrohet eller liknande så välj lyckan, välj kärleken, välj livet. Man vet aldrig vart livet leder, så ta vara på den tid vi har. Lev i nuet!
Stor kram
Nu kan man aldrig berätta hur en annan ska tänka eller göra, men man ge tips. Flera till och med och kanske ett eller ett halvt är till nytta.
Men för det första tror jag att man ibland behöver tänka utanför ens egna ”jag” och kliva in i ett annat perspektiv. Man blir sviken och ens ex vill försöka igen. Vänd på det; om det var jag som hade avslutat, svikit, sagt och gjort tråkigheter, ångrat mig och verkligen vill visa detta; HUR skulle jag vilja bli mottagen? Med kall hand? Med förståelse? Med förlåtelse? Hur mycket förstår jag den andras oro mm.
Och för det andra; prata, förstå. Pika aldrig, tänkt vänlighet och omtanke. Även när man känner att sveket gör sig påmind, säg det! Säg ”oj, nu känner jag mig sådär osäker på dig igen, kan vi prata om det, eller kan jag få en kram”.
Den absolut största delen jag ser inom parrelationer i mitt arbete är att man glömmer bort att informera varann.
Par säger ”ja men hon är ju sur!” ”Varför är hon det då?” ”Jag vet inte?” ”Jamen du plockade ju inte disken!?” ”Men jag kan väl inte läsa tankar!?”
2 veckor senare har paren fått öva på att prata om innersta tankar med varann och öppet berätta att det uppstår en irritation. Relationens irriterationer över disk slutar inte – men all sido ilska som kommer som plus för att man varit irriterad över disken försvann.
Man halverar alltså irritationen samtidigt som man ökar kommunikationen.
Och sen tror jag på daglig feedback. Som när man berömmer barnens teckningar, beröm varann för fin frisyr, skicka sms till varann och berätta enkla saker som ”jag tänker på dig” osv osv. Att varje dag se varann.
Med dom verktygen tror jag att man kan komma långt. Att svika är mänskligt. Att fela är mänskligt – men alla är värda en chans sålänge dom säger ”jag vill!”.
Och den chansen måste man tyvärr ta med hela hjärtat då. Den som har gjort fel får arbeta för förtroendet och den som blivit sviken får visa att denne verkligen låter det ske. (utan ält, skäll och gråll om saken då försvinner sveket aldrig)
Kram ❤️
Kul att du måste gå ut i sociala nätverk för att tigga om tottes uppmärksamhet, o nu efter detta så dyker det upp massa bilder o saker på insta bara för du bett om det, aldrig nått innan! Patetiskt o pinsamt!
Hej! Jag tror de är lite så som några har skrivit här. Man måste nog bara bestämma sej. Sen håller jag med någon annan om att det säkerligen kommer bli mycket bättre om ni blev sambo. Då har du honom nära och han har oxå lättare att visa dej vad han känner i vardagen. Lycka till! Klem
Hej ! Brukar inte kommentera men nu var jag tvungen. Ibland får man bara bestämma sig, det gjorde jag. Vi hade ett antal struliga år när jag bestämde att nu får jag sluta tvivla. Nu har vi varit tillsammans i 29 år, gifta i 15 och 2 underbara år. Ibland måste man bara våga hoppa och chansa. Blir säkert bättre när avståndet inte blir lika stort. Följer din blogg dagligen och visst är jag nyfiken på ert förhållande, men tror du gjort rätt som lämnat det utanför bloggen ett tag. Tror det är bättre för er. Lycka till
Du kommer att ta död på den kärlek som finns om du bara kräver mer och mer. Han visar att han älskar dig, vad mer kan han göra? Önskar er lycka till.
Hej!
Det är inte lätt att ge råd för alla är vi olika, likaså våra förhållanden. Men jag tror definitivt att du ska lyssna till din oro eftersom den finns där. Alla kan vi bli lämnade hur trygga vi än känner oss med vår partner men du ska inte behöva känna oro över att bli lämnad. En sak jag hört och som verkligen stämmer in på mig är att KVINNOR ALDRIG GLÖMMER! Så med de orden säger jag tack mig!
Du förtjänar att må bra ihop med din partner, gör du inte det trots den kärlek du känner skulle jag vara orolig för framtiden. Bara för att man älskar någon behöver inte betyda att man är rätt för varandra. Lyssna lika mycket till ditt hjärta som hjärna!
Glöm inte att ju mer fästa barnen blir vid Totte desto större sorg för dem om det inte håller mellan er. Så kan du inte släppa din oro så tycker jag inte barnen ska träffa Totte för mycket.
Förlåt! Vad negativt svar, men jag har själv oroat mig och det visade sig vara med rätta och jag ångrar att jag inte lyssnade utan bara tänkte med hjärtat. Nu när jag vet vad trygghet är i att ha en man som aldrig skulle lämna mig gör mig så otroligt lycklig. Trots att man ju aldrig helt kan veta, men min magkänsla är att vi kommer hålla ihop livet ut. Firar 12 år tillsammans snart.
Ta hand om dig själv och lägg fokus på dina barn först o främst.
Kram
Hej Therese!
Förstår dig fullt ut verkligen!
Jag har 3barn med samma kille en underbar kille, men när mina yngsta tvilling flickor var ca typ 7 månader blev jag helt plötsligt lämnad av honom efter ett gräl, vi var oense en del den första tiden jag tror att det var omställningen från att va själv till att vara föräldrar , vi blev gravida efter bara några veckor efter vi träffats men han var klar hela tiden med att berätta att jag fick avgöra om vi skulle behålla barnen, så efter ett för mig vanligt gräl ville Han inte komma hem mer, han sa att han hade slutat älska mig! Min värld föll samman helt, hur kan man från en dag till en annan sluta älska någon??? Försökte få vardagen att fungera med mina flickor han skaffade en ny lägenhet och hade tjejerna emellanåt, vi var hela tiden vänner men jag kände mer och ville ha honom tebax! Vi gjorde en gemensam semester på 1vecka med tjejerna sen någon månad senare så började vi prata om ett större boende ihop, vi köpte ett radhus och sen dess har våran relation aldrig varit starkare! Vi har till och med en till liten tjej!! Men det har tagit tid för mig att lita på honom och vill att han visar mig mycket kärlek, våga lita på att det kan bli bra!!! Se bara på mig!!!!
Jag känner så väl igen mig det känns som om det var jag som hade skrivit det själv där du står nu på samma ställe står jag. Så kommer du på svaret på hur man gör eller ska gå tillväga så får du mer en gärna dela med dig. För är det något jag är nu så är det för virad. Kan man leva så här eller kan man lägga det bakom sig eller måste man bryta helt.
Hej Therese!
Jag kan bara tala utifrån egna erfarenheter gällande detta.. Var i en liknande situation som du i ett tidigare förhållande där han plötsligt inte ville längre men sedan ångrade sig. Självklart ville jag ha honom mer än allt och kämpade till blod svett och tårar för att han skulle vilja vara med mig. Här någonstans förlorade jag mitt självförtroende, för jag trodde jag bara mådde bra om jag var med honom. Vi lappade ihop det så gott det gick och var tillsamman några år till. Men sen tillslut var det som att jag plötsligt förstod att nä det går inte att ha det såhär. Vi gjorde slut, det var superjobbigt såklart. Månader gick och jag velade. Men efter ett år fann jag min drömprins, killen jag inte trodde fanns och nu är vi förlovade och ska gifta oss! Så jag lärde mig att ALDRIG vara nöjd. Du ska må bra till 110% i ett förhållande. Aldrig känna att man måste jobba på något, för man ska inte behöva lägga massor av energi på något som ska vara så självklart, kärleken.
Kram från mig, stå på dig!
Hej underbara du! Jag har ungefär varit med om detta, jag hade sä svårt att lita på honom. Men det han gjorde för mig betydde mycket för mig betydde mycket, jag började tänka mer på mig själv gjorde saker jag mådde bra av tränade och pluggade för att bygga upp mitt självförtroende, han stöttade mig och sa ”vad duktigt du är älskling” det värmde verkligen att höra. Han påminde mig ofta hur bra och underbar jag var och att jag skulle tro på mig och vara stolt över den jag är. Så jag tycker ni ska ge tid för både varandra och er själva, och påminner han dig ofta att han älskar dig, hur duktig och underbar du är så måste du lära dig att ta åt dig det och tro på dig/er för älskar man varandra så kan man fortsätta bara man vill! Kram på dig ❤️
Hejsan therese. Jag förstår exakt din situation känner igen mig i dina känslor. Nu är inte det här alls samma sak. Men för ett och ett halvt år sen så kom jag på min sambo att han var otrogen emot mig. Och det kom fram att det hade pågått i ett halv år. Den dagen kommer jag fortfarande ihåg när jag läste dom där smsen. Hela min värld rasa och hjärtat stannade. Vi hade vart ihop i tio år då. Och har även barn tsm. Just i det ögonblicket så ville jag inte se han. Jag ansåg att han hade förstört sin familj ansåg jag. Men efter ett tag så prata vi. Vi prata och prata hela tiden. Det var typ som i början att jag levde i någon jäkla dröm värld att det var ju inte så konstigt han visar ju att han vill ha sin familj. Och han sa upp kontakten med andra tjejen. Men sen vart efter tiden gick så kom allt ifatt mig. Så vi gick på par terapi. Och det gav jätte mycket. Det jag vill komma fram till att det tar tid det tar jätte lång tid att hitta sig själv igen och jag har absolut inte glömt det han har gjort och jag har inte förlåtit han. Men jag har ändå valt att leva tsm med honom så vi bearbetar det här tsm. Och idag är kan vi inte vara mer starka tsm. Så jag tror att bara kärleken finns där och att man kan prata med varandra och visa att man kan lita på varandra även fast det är svårt så kan man nog fixa det mesta tror jag 😉 så mitt råd älskar du Totte och ni har planer för framtiden så ha lite tålamod. Lita på vad han säger. Tusen tack för en enormt bra blogg. Du verkar vara sån God människa och du är en stor förebild för mig som mamma 🙂 mycket tips och tricks jag har tagit från dig 😉 lycka till med allt ❤ kram
När jag och min make var nyförlovade hade vi en ordentlig svacka i förhållandet. Jag pluggade och var stressad över det och att jag var tvungen att vara borta från honom i långa perioder. Han hade ett jobb han hatade. Vi mådde dåligt av olika saker men orkade inte ta itu med de verkliga problemen utan lät det gå ut över oss. Vi gjorde slut och insåg då att det inte var kärleken det var fel på utan oss. Sedan dess har vi ett öppnare förhållande och berättar vad som trycker oss och försöker lösa det tillsammans. 1+1=1 är mycket bättre än att 1+1=2. Så mitt råd? Prata med varandra. Om smått, stort, ditt, datt men lugnt och sansat. Skapar vissa ämnen ångest? Vänta med dem eller se på dem från ett annat håll.
Det blev visst en roman haha men hoppas den hjälper lite iaf.:)
Jag träffade min nuvarande sambo när han precis hade kommit ur ett förhållande. Vi båda var nog inte redo för ett förhållande men träffades ändå hela tiden. Jag fick efter två månader veta att han hade svårt att släppa sitt ex och träffade henne bakom min rygg. Det var väldigt jobbigt och jag ställde ultimatum som han inte kunde uppfylla. Det gick ett tag men sedan insåg han var han hade förlorat och bestämde sig för att det var mig han ville ha. Jag ältade nog allt i över ett år och kände mig osäker. Jag jämförde mig med henne och pikade honom för det hela tiden. Även om han tyckte det var otroligt jobbigt så förstod han att jag behövde det. Nu litar jag på honom och pikar honom enbart om jag känner mig deppig och självförtroendet är i botten men jag ångrar inte att jag valde att förlåta honom. Vi har blivit starka och trygga genom det här. Det är svårt att veta hur man ska göra utifrån hur andra valt att göra men om du verkligen älskar honom så tycker jag att du ska kämpa. Det är upp till dig hur mycket du och även han orkar men ni verkar ha ett speciellt band och jag hoppas att allt löser sig för dig. Kärleken är inte alltid enkel!
Hej….Har varit tillsammans med min man länge efter många år så svek han mitt förtroende…det har gått mer än ett år sen, och vi är fortf tillsammans. Kan säga att ett år senare känns det som igår. det gör lika ont när man tänker på det. på något sätt blir man påmind om det hela var dag, vissa dar kommer tanken o går lika fort..men vissa dar så stannar tanken o man blir ledsen på nytt… tiden läker alla sår? Jag vet faktiskt inte. jag har ett ärr i mitt hjärta kan man nog säga.
sen kanske jag fick ett uppvaknande att den sanna o eviga kärleken kanske inte finns…eller så är det såhär verkligheten ser ut.
Att man sätter kärleken på en piedestal o när den inte möter förväntningarna så är den inget o ha..
Det jag kan säga är att vi har pratat o nötit sönder ämnet om oss totalt. o det har hjälpt mycket. man måste pressa ur ämnet tills det inte finns nått kvar. det har hjälpt mig att gå vidare med honom. att se på honom att han menar allvar, att han älskar mig. att han visar skillnad att han inte bara säger utan gör. Ord utan handlingar betyder inget för mig. han måste visa!!!
Sen är man två om saker o ingen är perfekt. men ärlighet, och alltid vara öppna o prata om allt o inte hålla något tilllbaka det stärker relationen…för man kan inte tro att den andre hela tiden ska veta hur man känner om man inte säger det.
det här kanske inte hjälper något. men jag säger alltid finns kärleken där, så finns det alltid en chans. men det kan krävas mycket arbete o man måste ändå känna att kärleken till varann väger upp det hela …så man inte som jag först stanna för det var min trygghet,,,,men snart insåg att det är så mycket mer än så. kram på dig!!!!
Har inga råd, önskar er bara all lycka till o hoppas du kommer över det! Visst har alla problem nångång och jag skäms inte heller över det 🙂
http://lotte4.blogspot.com
Hej Therese. Mitt råd är att du verkligen tänker dig ditt liv framöver. Jag blev otroligt sviken för 6 år sedan av min nuvarande man. Alla kan göra misstag men för mig är de viktiga hur man gör efteråt. Om de visat ånger. Om ni kan bygga upp en tillit som gör att du till 110 % vet att detta inte upprepas. Då är mitt råd att ni bestämmer att inte ta upp de jobbiga ni upplevt, att älta mår ingen bra av. Jag tror att tuffa saker stärker en även om de kan va tufft. Man inser kanske då hur mycket människan betyder och inte tar varadra för givet. Klart man helst vill slippa allt jobbigt som kan uppstå i ett förhållande MEN jag tror de finns i varenda relation. Jag tror på kärleken. För oss förde de oss närmare varandra. Kram till dig
Vi lever Ett liv!
Hur ska man veta om man inte vågar?
Det kanske skiter sig, MEN det kan likaväl bli bra! Vi har ingen aning om vad som händer imorgon!
Om ni älskar så älskar ni.
Ni är otroligt fina tillsammans och jag tror någonstans att ni tror på er, låt det vara så! Släpp alla ”Tänk Om”.
Lycka till! ❤️
Hej!
Förstår dig precis i det du skriver för jag är precis lika dig som du beskriver!
Men det är när vi är/gör såhär det är då killen ryggar och gör slut.
Väldigt jobbigt att inse och svårt att släppa rädslan, men vi måste försöka. Puss och kram.
Du får mejla mig om du vill.
Nu kan ju jag bara tala för mig själv och mina erfarenheter… men efter ett stort svek så har jag aldrig klarat att lappa ihop förhållandet. Även om jag har älskat honom som fan. Antagligen har jag älskat mer än killarna, för enligt mig så sviker man inte någon man älskar…
Det är så jäkla jobbigt i början av en splittring, men med tiden känns det alltid bättre.
En vacker dag står drömprinsen där och då känns allting mycket bättre! Tänk om jag hade stannat och mått dåligt med nån av de andra?? Usch nej tack.
Men lyssna till ditt hjärta och gör vad som känns bäst för dig ♥
Hej Therese. Jag blev utsatt för svek. Vet inte om det är samma typ av svek. Men jag trodde naiv som jag var att allt gick att lämna bakom sig. Men tyvärr. Tilliten kom aldrig tillbaka. Jag försökte nått år. För jag älskade ju verkligen honom. Nu efteråt kan jag ångra mig. Jag hade kunnat få vara så lycklig som jag är idag med min nya kille. Jag tror du innerst inne vet svaret själv. Det gäller bara att våga. Bara det att du ställer frågan här är nog svar på din fråga. Lycka till med att få vara lycklig men mest av allt önskar jag dig lycka till med proverna.
Låt det tar sin tid. Men låt honom samtidigt visa att han verkligen vill. Du o dina barn är inga leksaker.
Antingen kör man eller så säger man farväl.
Samtidigt verkar det vara mycket annat som pågår runtomkring.
Så fina tillsammans.
Jag tror att de kommer bli annorlunda om/när ni blir sambo, slippa alla mil mellan er. Jag personligen skulle må dåligt över de.. en vardag tillsammans gör nog mycket, att veta att man har en famn att krama in sig i!!
Det är svårt… .
Stort lycka till.
Kramae
Massor av kramar till dig & dina barn 🙂
1 ibland så räcker inte kärlek tyvärr
2 man ska ALDRIG nöja sig med nått halv dant
3 kancke ska ni gå på terapi tillsammans
Lycka till 🙂 <3
tror det är något som alltid finns där i bakhuvudet och man får arbeta med det. Svårare blir det nog när man har långt emellan och inte kan ses när man vill då är det nog lätt man funderar och kanske tvivlar. Viktigast är att veta vad man vill nu har ni/du råkat ut för mycket så det blir extra tufft. Lycka till
Hej! Första gången jag skriver en trudelutt här 😉 När jag ändå är igång så måste jag säga hur underbar du verkar som person och dina barn ska du vara stolt över, dom har du lyckats med! 🙂 Hoppas på det allra bästa beskedet för dig gällande ryggmärgsprovet, jag är själv under utredning för en sjukdom och förstår din oro och dina tankar, men jag är säker på att du kommer fixa det hur det än blir, tillsammans med dina guldklimpar!
Men nu ska jag komma till saken 🙂 Jag har suttit i precis samma sits som dig med hanen jag nu bor ihop med. Vet inte om vi råkat ut för exakt samma svek, men jag får en känsla av det. Det är bland det värsta jag har råkat ut för, på ett sätt vill jag säga att det har varit värt det, men nu när stormen väl har lagt sig så märker man hur mycket man har förlorat sig själv i det hela. Jag är en känslomänniska så det skriker om det och jag blev utsatt för många svek i ett stort svek kan man väl säga. Efter väldigt många om och men så är vi nu sambos och borde vara lyckliga, men efter 1 års kämpande med att kunna förlåta och glömma så dog också kärleken, sorgligt men sant. Det har förstört så otroligt mycket, både förhållandet och oss själva som personer. Särskilt mig som fått ta största smällen, även att jag heller inte är lätt att ha att göra med 😉 Mitt tips är att verkligen tänka igenom och känna efter om det är värt det, vart det kommer leda och om kärleken ”överlever” under tiden du bearbetar. För mig krävdes det otroligt mycket, nästan överdrivet mycket från min sambo, och jag mötte honom en bit på vägen, men med MÅNGA bakslag. Han har fått bevisa och verkligen gå all-in, medan jag har varit rätt omöjlig många gånger till att verkligen försöka. Nu i efterhand med facit i hand, när jag känner att det har dött ut mellan oss så inser jag att jag aldrig har kunnat förlåta och släppa det hela, så alltså hade det varit bättre att gå skilda vägar från början egentligen. Då hade jag varit stark som person idag och hade inte behövt känna att jag tappade bort mig själv på vägen. Så det är ”bara” att bestämma sig, annars tror jag inte det kommer fungera i längden tyvärr..
Kram och lycka till från mig
Hej Therese! Jag tror absolut att man kan komma över ett stort svek. Precis som för dig så lämnade min sambo mig en dag, allt gick så fort. Det slog verkligen ner som en blixt från klar himmel. Han hade inte tidigare haft något seriöst förhållande och var rädd. Ville ha tid att tänka över allt. En dag började han ringa och skicka sms, han ville ses igen. Han ville att vi skulle försöka igen.. Det tog verkligen tid innan jag kunde släppa alla mindre bra tankar som jag hade. Kunde jag lita på han igen? Kunde allt bli som förr? Jag ältade och ifrågasatte om och om igen.. Det var viktigt att jag fick göra det för min egen skull, jag behövde få höra han säga hela tiden hur mycket han ville detta och hur mycket han ångrade sig.. Han förstod verkligen vad jag behövde och med tiden så försvann alla tvivel. Vi har nu en underbar liten tjej tillsammans och inom kort kanske en till på väg. Jag hoppas verkligen att du har hittat eller hittar din vän för livet såsom jag har gjort, du verkar vara en helt underbar människa. Ta hand om dig. Kramar Ulle
Halloj, mitt i natten!!!
Att fråga om tips och råd om kärleken, e inte lätt..
Men personligen så går jag på magkänslan ,känns det inte
Hundra, men man ”mörkar” det för sej själv, så slutar det ändå
Inte bra. Att ge någon som svikit, en andra chans är nog viktigt att man pratat ut om sveket, förlåter och går vidare.. Men man glömmer ju aldrig helt ett svek, och det är lätt att det kommer upp vid diskussioner.
Men det kan även vända till något bra, en nystart, så enda jag kan säga är att gå på din känsla och lita på den.
Nattkramar från mej!!