Halloj vännen min! Nu äntligen får jag tid övers till att svara på era frågor!
Planringen i livet blir ju oftast inte som man tänkt sig. Det kommer saker i mellan och då drar vissa saker ur mer på tiden, som denna frågestund. Men nu så!
Hur är relationen till dig & Totte?
Hur reagerade Totte, du & barnen när ni sågs i Göteborg?
Relation och relation, efter att inte ha pratat med varandra på nästan 2 månaders tid kan vi nu smsa någon gång och höras av på telen. Mest för att han vill checka läget med barnen.
När barnen träffade Totte i Göteborg så blev dom superglada och resten av kvällen fick han turas om att ha dom på axlarna och att bära dom. Dom busade, skrattade och lekte precis som vanligt. Var rädd att detta kanske skulle göra att barnen började `sakna`honom igen och börja tro och hoppas på något.? Men allt har gått väldigt smidigt efter att vi sprang på honom. Dom vet om att han är deras kompis och att han bor i Göteborg och det är dom tillfredsställd med. Känns som om allt är så mycket lättare för barn?
Vart barnen ledsna när ni sade Hejdå till Totte?
Ne inte ett dugg. Dom kramade han Hejdå och var sedan fortsatt lika glada och har faktiskt knappt frågat efter honom sedan dess..
Varför låter du inte barnen få mer tid med sin pappa och deras pappa mer tid med sina barn? Speciellt när du själv klagar över att din tid inte räcker till? Ångrar du att du tillät barnen kalla Totte för pappa?
Varför? Barnen är ganska bestämda med att dom vill bo på ètt`ställe och bo hos sin Pappa varannan helg. Jag som själv är skilssmässobarn tycker det är superviktigt att lyssna på barnens känslor, tankar och önskemål. Det handlar inte om att dom skulle älska oss annorlunda, utan att dom inte mår bra av att flytta fram och tillbaka varannan vecka. Sedan ser vi nog ansvaret som förälder på väldigt olika sätt. Men i det stora hela handlar det om barnens behov och känslor som jag väljer att lyssna på <3 Jag försöker också vara väldigt noga med att bjuda in barnens Pappa på småresor, kalas och annat som vi kan göra tillsammans med barnen!
Att jag klagar på att min tid inte räcker till handlar absolut inte om barnen? Jag skulle aldrig välja annat framför barnen. Sen måste man väll få vara frustrerad att tiden inte räcker till? Vi är väll bara mänskliga? Antar att även dom som lever i ett förhållande känner många gånger att tiden inte finns? Men jag skulle aldrig välja bort tid från mina barn för att jag känner att jag behöver få mer tid till mig själv, tvättning, städning osv. Då har jag hellre dammtussar här och där 😉
Om jag ångrar att barnen fick kalla Totte för Pappa? Inte precis som om jag sade att dom skulle kalla honom för det. Jag sade hela tiden `Totte`och inget annat. Sedan blev det automatiskt en period att Ellah valde att kalla honom det då dom blev väldigt tajta och hon hade en enorm trygghet hos honom.Varför vet jag inte? Men jag, Totte och alla andra runt om sade Totte så det var inget vi fick henne till…..
Skulle du vilja ha ett till förhållande ?:) med samma kille eller ny ?
Kram hälsa barnen
Jag vill absolut inte ha ett förhållande med Totte igen. Hur mycket känslor det än fanns för honom så lever vi totalt olika liv. När vi levde ihop så fanns ändå hoppet kvar att han skulle mogna, välja att prioritera `rätt` och att allt skulle bli bra. Men har insett att han behöver många år på sig för att växa till sig och någon mer chans där finns det absolut inte. !
Det är klart att man egentligen vill dela sitt liv med någon? Men just nu känner jag mig varken redo eller mogen för det. Får se vad som händer i framtiden. Men letar det gör jag inte!
Vilka butiker handlar du mest kläder? Både nätet och vanlig butik. Och samma gällande dina barn? Vad prioriterar du att lägga pengarna på i månaden? (Förutom räknar, mat osv )
Till mig själv handlar jag nog mest på HM och Nelly.com på nätet. Men ärligt talat handlar jag väldigt sällan kläder till mig själv! Till barnen handlar jag på Lindex, HM och Kappahl men försöker oftast hitta kläder på olika nätbutiker som kanske inte går att hitta överallt.
Då väljer jag oftast att lägga pengarna på nöjen med barnen. Små utflykter osv där vi kan göra saker tillsammans. !
Hur lång tid tog det innan du blev gravid från första försöket till du Plussade? Försöker bli gravid och väntan på plusset är olidlig
Jag har nog väldigt lätt för att bli gravid. På första försöket när vi skaffade Kidh blev jag gravid. Sedan blev jag gravid tillsammans med Totte trots P-piller…
Ge inte upp.! Hur svårt det än låter. Försök att inte tänka på att du vill bli gravid.(jag vet supersvårt när man inte vill något annat) Men lägger du tankar och energi på annat så brukar det oftast bara ske. Skulle det fortfarande gå en tid utan ett plus så våga söka för att kanske få lite hjälp på traven? Håller tummarna för ett plus inom snar framtid <3
Hoppas ni känner att ni har fått svar på era frågor? Fler svar på resterande frågor kommer att komma!!
Puss och Kram
Johanna, den lagen är borttagen. Och anledningen till detta är att vi ska börja lyssna på barnen ännu tidigare.
Krångligt när barnet är över 12 att inte ha lagen att använda men väldigt bra att vi ska lyssna på barnen från tidig ålder = ingen bestämd ålder.
Therese: håller helt och fullt med dig i dina resonemang. Stå på dig!
Malin; enligt familjerätten när man är 12 år
Familjerätten vet inte vad som är bäst för mina barn. Det är jag som känner dom innan och utantill och tro mig när jag säger att jag aldrig skulle göra val som jag tror skulle skada mina barn, snarare tvärtom! Finns kanske saker runt om som du inte vet hela sanningen om. Trots att jag tror mig veta med du är som skriver detta.
Jag tycker att fler borde tänka som du! Jag tror inte heller på varannan vecka. Jag tror barn mår bra av att ha en trygg fast punkt att bo på vare sig det är hos mamma el pappa,. Som ngn annan skrev här, ”det bara ska vara varannan vecka” sen vad som är bra för barnen el vad barnen tycker o tänker det ska man inte tänka så mkt på för barn är ”för små för att bestämma” jag tycker man ska lyssna på dom o vara lyhörd. När är man stor nog för att få bestämma vart man vill bo?
Jag skrev inte att barnen måste bo varannan vecka men att bara träffas varannan helg är väldigt lite. Om man är orolig för att pappan inte är bra för sina barn är det en helt annan sak och då kanske inte ens barnen ska vara där varannan helg utan bara träffa barnen ihop med andra vuxna. Nu har ju jag fått känslan att barnen har en bra och vettig pappa, därav jag tycker man ska tänka om och inte låta så små barn bestämma som inte är stora nog för att ta ett sånt beslut.
Nu måste jag kommentera igen (förlåt).
Jag är av rakt motsatta åsikt. Absolut ska barnen träffa sin pappa men jag tycker det är såååå viktigt att lyssna på barnen.
Jag gjorde tyvärr inte det! Dottern skulle vara hos sin pappa varannan vecka just för att det skulle vara lika. Hon visade tydligt att hon inte ville men det skulle vara så för att han hade lika rätt till tid med henne.
Vår dotter börjar snart gymnasiet och har de senaste åren bott hos mig på heltid. Hela högstadiet har varit ett helvete för henne. Höga krav från sig själv och väldigt tuffa år.
Jag tog själv på mig skulden och tänkte att hon bor här nu då bör problemen komma härifrån. Efter ett antal besök på BUP kommer det fram att väldigt många besvär kommer från besöken hos pappa. Hon har i alla år skyddat honom men där kom många saker fram och jag ångrar så att jag inte lyssnade till henne och till min egna magkänsla tidigare.
Ja pappor och mammor har rätt till sina barn och barnen rätt till båda föräldrarna men lyssna till barmen i första hand.
Kramar (Förlåt långt inlägg, men är mest upprörd över att jag själv lät det gå så långt. Tycker du verkar grymt bra på att lyssna på dina barn. Det borde aldrig behöva försvaras. )
Varför Ella valde kalla Totte för pappa känns ju rätt solklart. För att hon saknar en pappafigur i sitt liv. Dina barn är på tok för små att kunna fatta ett sånt beslut själva, vad som är bäst för dom. Så länge du bara låter dom träffa sin pappa varannan helg kommer de aldrig knyta några starka band till honom och dom kommer säkert ifrågasätta senare i livet varför dom inte fick vara mer hos sin pappa. Vad ska du svara? Ni valde det själva? dom kanske kan börja träffa sin pappa en kväll i veckan den veckan han inte har helgen till att börja med, sen kanske det utökas om det funkar bra? Barnen har ju faktiskt rätt till båda sina föräldrar, sen kan man absolut bo på ett ställe, men du kan inte låta dina barn besluta i sådana saker nu, de är för små. Och så länge du inte låter dom få mer tid med sin pappa, som klarar att ta hand om dom varannan helg ju, så är det du som förhindrar deras relation till att ha en närvarande pappa. Jag jobbar just med den här frågan, att låta barn ha lika rätt till sina föräldrar, just därför blir jag engagerad när jag läser det du skriver, du måste försöka tänka på ett annat sätt. Även om du är en toppenmamma så behöver dom även sin pappa. Hoppas du inte ser det här som kritik utan ett ”ingen är perfekt, vi har alla saker att jobba med oss själva” kram och lycka till med allt!
Angående frågan om tid ”över”. Lever med min man och tre barn och även om vi är två så är tid alltid en bristvara. Och att ”klaga” över det tycker i alla fall jag är fullt naturligt och mänskligt.
Levde som ensamstående under några år och tycker att just i fråga om tid så gör det ingen större skillnad att vara två.
Tack för en fin blogg. Kramar