Ellah har alltid var en liten tös som visat mycket känslor. Hon ger enormt mycket kärlek och då menar jag enormt, hon känner fruktansvärt mycket med andra och kan t.e.x börja gråta för att jag är ledsen eller någon av hennes vänner. Hon sprudlar oftast av glädje och det är inte mycket som får henne på dåligt humör.
Men just nu lider jag med henne. Jag har dom senaste veckorna känt att hon lätt blivit på dåligt humör. Hon ska sätta sig på tvären, allt från klädesval, hemgång från dagis och matval till smågnabb med lillebror. Jag känner att det är mycket som snurrar i hennes lilla huvud och jag upplever henne lite känslomässigt ostabil, lite svajig som att hon själv inte vet vad hon känner. Som att hennes kropp säger nått som hon inte riktigt förstår sig på!
Jag har aldrig upplevt sådan här period tidigare med någon av barnen så jag blev tvungen att googla på det och kom in på 5-6 års trotsen.! Har hört många som sagt i förbi farten att deras barn är i en riktigt jobbig trotsålder. Men då har det mest känts som att det är det många skyller på när deras barn inte velat lyssna, varit arga, `jobbiga`osv och det har inte spelat någon roll vilken ålder barnet varit i så har det känts som att dom alltid gått igenom en trotsperiod enligt dom. Ni förstår vad jag menar?? En del barn är lixom alltid i trots! 😉
5-6-åringen
Åldern 5-6 år kallas ofta för lilla puberteten och många barn är väldigt känsliga i den här åldern. De funderar ofta allvarligt på stora ting som livet och döden, men kan också vara väldigt manipulativa och vet på raffinerade sätt hur de ska få sina föräldrars uppmärksamhet. ”Mamma, det var ingen som ville leka med mig idag…”. Skolan börjar här och de pendlar mellan viljan och stoltheten att vara stor och viljan att vara en liten bebis igen. 6-åringen testar hur långt ”gummibandet” från föräldrarna är.
Känner så väl igen mig i denna text om 5-6 års trotsen. Ellah är mer dramatiskt än nånsin 😉
Hur har ni det hemma? Går era barn igenom någon trots period? Hur kan man underlätta det för dom? Jag känner inte att Ellah är `jobbig` eller arg med flit utan jag ser att det är så himla mycket känslor som hoppar i den lilla kroppen <3
Min son blir 6 år nu i december och han kan börja gråta för allt och ingenting, lyssnar dåligt, kivas med sin syster (syster kan oxå hålla på så det är inte bara han) . Drömmer att det händer hemska saker med oss familjemedlemmar, tycker så synd om honom. Jag trodde först att det kunde ha något med skolan att göra för han har svårt att prata. Va orolig för mobbing, men jag har bra kontakt med lärarna och inget sådant va/är det iallafall. Precis som du skrev att det är inte med flit så upplever ja det oxå, det bara blir knas i beteendet. Pratar mycket med honom om detta, hur han känner å mår. Hoppas att det går över för våra små liv snart. Lycka till med allt Therese!
Åh, vilken fin bild! =)
Åh vad jag blir glad inom mig att jag just ikväll läste din blogg! Min dotter på 5 år stämmer oxå in på den texten du klippt in och jag verkligen känner igen henne i det du skriver. Det liksom räcker att man säger nej till något så simpelt som ”nu är de läggdags” så kan hon börja gråta och verkligen bli ledsen från själen. Nu förstår jag min ”lilla” skrutt bättre och jag har egentligen inga bra tips mer än att svara ärligt på deras frågor å tankar. Det försöker jag alltid att göra till min tös då dom en vacker dag ändå kommer ”få reda” på sanningen och då blir dom så besvikna att man ljög. (För man tror man gör något bra) Förlåt för långt inlägg!! Älskar din blogg, du verkar vara en fantastisk mamma å underbara barn har du.. 🙂
Ditt inlägg har hög igenkänningsfaktor. Det kunde lika gärna vara min Molly du beskrev. Min Molly fyllde 5 i september och går sista året på förskolan. Hon pendlar från att vara go och glad, till att vara arg som ett bi, eller att helt plötsligt bli ledsen. Hon är stor och kan allt själv, men ibland så blir hon min lilla tjej där mamma ska hjälpa henne med allt. Mycket känslor som rör sig i hennes knopp och knopp. Minns att hennes storebror i samma ålder hade en likadan period under hösten. Under våren lugnande det ner sig och man märkte väldigt tydligt hur mycket större han hade blivit till framför allt sättet, hur han förklarade saker och att man helt plötsligt kunde diskutera med honom på ett annat sätt. Jag tror och hoppas på att det ska bli likadant för Molly. Tror inte man kan göra så mycket mer än att finnas där och ha i bakhuvudet att ens barn går igenom en stor utveckling! Hoppas att Ellah snart är igenom perioden, för det är jobbigt att se ens barn brottas med allt som händer i knopp och kropp! Kram