Det gör så vansinnigt ont. Det gör ont och sårar att inte känna igen sin egen son.
Han straffar mig för vad som hänt! Han får utbrott som han aldrig tidigare fått. Han är arg, ledsen och gnällig. Ena stunden vill han vara i min famn, så nära det bara går, för att nästa stund när något går emot honom så bryter han ihop totalt. Sparkar, gapar, skriker och säger att han är arg på mig. Säger att han inte vill vara hos mig.!!!
Jag känner inte igen honom och det gör mig SÅ arg och ledsen på den här situationen!
Jag visar inget till honom, men inombords går jag isär, inombords gråter jag!
När Totte berättade att han skulle flytta härifrån (2 dagar innan han flyttade) så bröt Ellah som väntat ihop. Hon grät och var väldigt ledsen Hon bad honom att inte åka härifrån 🙁 Kidh däremot blev arg och sade att han inte tycker om Totte och att han inte alls är ledsen. Jag visste med mig att han förmodligen kände en stor klump i magen, en klump av besvikelse och ilska.. Den klumpen håller nu på att komma ut ur hans kropp 🙁
Önskar jag kunde hjälpa honom. Önskar att min kärlek och närvaro hjälpte honom. Jag känner mig så maktlöst och detta är verkligen det jobbigaste och plågsammaste en mamma kan gå igenom!
Ellah mår betydligt bättre än Kidh. Hon är som jag, kan gråta och bli tröstad för att nästa stund skratta åt livet och det fina runt omkring. Kidh fungerar väl som vilken kille som helst, stänger inne känslor och vill inte prata.!!
Snälla säg att detta går över? Är så himla rädd att detta kommer påverka han hela livet?
En sak är säker. Jag kommer aldrig öppna upp mitt hjärta för en man igen Aldrig! Min man i livet är Kidh och så kommer det förbli. Ellah, Kidh och jag, vilket team <3
Tack för att du orkar med mitt känslobabbel <3
Lider med dig/er. Dels för uppbrottet i sig och dels för att du dessutom måste se ditt barn lida.
Min son har reagreat på exakt samma sätt de gånger hans pappa sticker ”hem” till Brasilien 6 mnader i stöten (vi är separerade sen många år).
Jag tog kontakt med BVC och fick prata med både barnpsykolog och familjeterapeut.
I 5-årsåldern, både lite innan och efter, är det väldigt vanligt att barn skuldbelägger sig själv, att det som i min sons fall till exempel var hans fel att pappa stack iväg och inte ville träffa honom.
Experterna kan ge dig rätt verktyg för att hantera när känslorna svajar för barnet och hjälpa dig med att hjäpa honom.
De har så många känslor inom sig och vet inte vad de ska göra med dem.
Lycka till, tänker mycket på er allihop.
Många kramar
Fyfan lider med dig/er!
Kram från Norrland.
Men så sorgligt att läsa. Lider med er. Har inte varit inte på ett tag ock får en chock i kväll att ni gott skilda vägar. Varför frågar man sig . Och barnen fast ju oxå illa. Sänder mina varmaste till er.
hej Therese! Jag har följt dig sedan du medverkade i ensam mamma söker Allt det du går igen om nu är antagligen riktigt tufft.. Du verkar vara en riktigt stark person. Det kommer gå fint ändå! Skickar styrkekramar=)
DU har så otroligt fina barn Therese<3
DU är stark, ni är starka alla 3.
massa styrkekramar till er alla<3
Vad sorgligt att höra 🙁 Kram till er alla
usch vad jobbigt för er! Stäng inte dörren för kärleken! Många ensamstående, som börjar dejta har så bråttom att introducera sin nya kärlek för sina barn. Om man lyssnar på ”experter”, så tycker de flesta att man ska vänta minst 4-6 månader innan barnen är med. Det spelar ju liksom ingen roll om man säger att det är bara mammas kompis…för om det tar slut så försvinner ju den personen och kompisar ska ju inte försvinna. Tror det skulle bespara många barn tårar över förlorade pojk- och flickvänner. Njut av dina barn, lyssna in deras tankar, finns där för dem och låt sedan kärleken dyka upp när du minst anar det. Stor kram till er❤️
Min son 4 år skrek på mig å upprepade gång på gång att han var arg på mig när jag å hans pappa gått isär. Jag sa till honom att du får vara hur arg du vill å berättade hela tiden hur mkt mamma å pappa älskar honom.jagtror att det är den personen barnen känner sig tryggast med som dom vågar utagera å få sina utbrott på. Det är bra han reagerar, konstigt vore det annars.
Men fy tusan vad ont det gör:(
Kämpa på, man får försöka se framåt å inte bakåt!
Stor kram till dig
Du är den starkaste personen jag vet. Du och dina fantastiska barn kommer att ta er igenom det. Vägen är nog guppig och med många uppförsbackar kommer det vara jobbigt. Men tänk så starka och stolta ni kommer att vara när ni är framme! Kramar!
Massor styrkekramar till er! Ni kommer ta er igenom detta. kramiz<3
Hej!
Har inte kommenterat förut men vill börja med att beklaga all din sorg senaste dagarna.
Jag arbetar med barn, föräldraskap, anknytning och såna frågor. Utger mig inte för att vara expert men eftersom jag dagligen brottas med såna frågor ville jag bara säga att – EXAKT det du gör är precis vad han behöver! Din son är för liten för att prata med någon utomstående (anser jag). Han är arg, säkert egentligen ledsen och förvirrad och har en massa känslor som behöver ut – precis som du beskriver! Det du kan göra som förälder är det du gör instinktivt – håller dig lugn när han är uppe i känslostormar. Bekräfta hans känsla och, om möjligt, prata med honom efteråt. Kanske när han är lugn måla en teckning tillsammans och prata om Totte som har flyttat.
Genom att du är lugn och bekräftar hans känslor så känner han sig lugn med att visa sina känslor och lär sig att känslor inte är något farligt.
Så när du skriver att du önskar att din kärlek och närvaro hjälper honom så vill jag bara säga att det definitivt hjälper honom på det absolut bästa sättet 🙂 Inget kan vara bättre! Han kommer gå troligen gå igenom sorg och besvikelse igen i livet – tråkigt nog för föräldrahjärtat – och då kommer han att vara trygg med att det inte är något farligt, om än jobbigt. Och att hans mamma finns där för honom för det har han lärt sig genom erfarenheter 🙂
Ni kommer ta er igenom det här! Nu är det ”bara” massa jobbiga känslor som måste få kännas och levas, om så behövs.
Jag förstår din smärta. Det är fruktansvärt att se sina barn lida. Men jag lovar att din kärlek, närhet och omtanke hjälper. Även om han inte visar det nu så vet han att du alltid finns där.
Styrkekramar Therese
Stackars liten och vad ont det måste göra i ditt mammahjärta!! Man vill så gärna skydda sina barn mot allt ont i världen hur omöjligt det än är. Om jag hade varit i samma situation hade jag pratat med BVC. Det kanske finns någon där som kan ge råd om hur du på bästa sätt bemöter din sons utagerande. Barn har ju en tendens att ta på sig ansvar och Kidh kanske upplever det som att det var hans fel Totte lämnade er. Dina barn har kanske svårt att öppna sig för dig men kanske skulle må bra av att prata med nån annan vuxen t ex en familjerådgivare/specialist att prata med barn. Låt Kidh rita teckningar så kanske han gör av sina känslor på pappret istället för att vara arg och utagera. Kanske ger teckningarna en ledtråd till hur han verkligen känner? Självklart hatar han inte dig, han är för liten att uttrycka i ord hur han verkligen känner.
Å du…
Tappa inte hoppet om kärleken!
Styrkekramar
Älskade Therese. Fy vad jobbigt för lille Kidh detta är säkert hans sätt att bearbeta det som hänt. Det tog kanske ett tag för honom att förstå att Totti försvann på riktigt. Det är klart det går över. ( eller är det så klart?) Gud så svårt att veta. Jag önskar dig och dina otroligt fina barn det bästa i livet. Stor Kram från ”Tant”Jennie
usch! Jobbiga stunder kommer och går. Han kan nog ha det långt bak någon stans i bakhuvudet.. Men om man ger ett barn mer av något bättre och inte låter de påminnas om den jobbiga känslan så kommer det gå jätte bra!
Du är en hjälte! Ta hand om er!
Du är så stark! Så sjukt stark! Dina inlägg känns av rakt in i hjärtat och jag är så ledsen för dig Therese! Du är en underbar mamma och dina barn är så lyckliga att ha just DIG THERESE som mamma.Jag ber för dig att du någongång ska få tillbaka all kärlek du ger varje dag!
Skickar över en styrkekram! Eller nej, massor av styrkekramar!!!
Hej jag vet hur de känns när ens barn bara gråter blir arga. Dom kände nog att de va deras pappa och bli lämnad 1 gång till först deras riktiga pappa sen totte. Synd att barn ska behöva se sånt här. Tänker på er tycker synd om er. Förstår att du inte vill släppa in någon mer kille i eran familj när barnen reagerar så här. Tycker din blogg är så bra. Kram på dig gumman
Har följt din blogg ett tag men aldrig kommenterat, du är en galet stark tjej och behöver all pepp du kan få! 🙂
Stackars liten. Ja, det är klart att han inte riktigt funnit sig i den nya situationen.
När min dotter säger att hon är arg på mig så svarar jag ibland att jag inte är arg på henne. När hon säger att hon inte tycker om mig så brukar jag svara att då tycker jag om dig lite extra så att det räcker till oss båda.
Hoppas att han kryar på sig och att allt blir bättre snart.
Gumman jag blir så ledsen över att läsa detta, fina fina du. Massa kramar till er. Du är en fantastisk mamma och Kidh och Ellah är lyckliga som har dig.
Det gör ont att läsa o jag känner så väl igen mig. Det var många år sen det hände. Han lämnade oss efter 2 års sammanboende o barnen var ledsna. Men vi pratade o jag fanns där för dem o idag är de vuxna o trygga. Det tar sin tid men det blir bättre o du är deras trygghet!!